Mikael Enckell: Öppna meningar (a book of essays)

Photo of Vesta Enckell by Jan Elfgren. The author's grandmother at 75.

Mikael Enckell. Photo by Cata Portin for Schildts & Söderströms.

Mikael Enckell: Öppna meningar. Essäer [The title is a wordplay, translatable as "Open Meanings" or "Open Sentences"]. ISBN 978-951-52-4408-6. 149 p. Helsinki / Latvia: Schildts & Söderströms, 2018.

The psychoanalyst Mikael Enckell (born in 1932) is one of the finest essayists in Finland. I quote from his introduction on the homepage of his publisher, Schildts & Söderströms:

Prefers to write: essays.
Prefers to read: Proust: In Search of Lost Time, since 1951.
Highest wish: to receive surprising thoughts and whims.

In his books Enckell circles almost obsessively around favourite themes such as Marcel Proust, Franz Kafka, Sigmund Freud, Gershom Scholem, Friedrich Hölderlin (about whom he has written a monograph), and the Swedish-Finnish poets J. J. Wecksell, Gunnar Björling, and Rabbe Enckell (his father of whom he has written a biography in three volumes).

But each time there is something new to discover. This volume starts with an essay on Risto Fried (1930–2004), a professor of psychology and psychoanalyst whose mother, the Viennese Jewess Anne Fried, survived Hitler in the United States. Enckell focuses on Risto Fried's magnum opus Freud on the Acropolis. A Detective Story (2004), discussing the unsettling implications of the confrontation of the Jewish and Greek heritages when Sigmund at last visited the Acropolis.

The further we proceed into the future the deeper we delve into the past. Mikael Enckell at 86 years of age still processes his childhood tragedy, the divorce of his parents in the year 1941. And in this quandary he discovers the profound link between his friend Risto Fried.

Much of this book is related to the cultural family of Enckell. Robert Enckell the man of theatre. Martin Enckell the writer.

Three essays are devoted to significant places in Mikael Enckell's life. Pitkäniemi, the mental hospital in Nokia where Mikael's stepfather Oscar Parland worked as a doctor. There in 1944 Mikael, not yet 12 years of age, helped as a postman, in uniform. He met at close range victims of post traumatic stress disorder from the Karelian Isthmus where the Red Army concentrated its forces to a massive attack.

The Lapinlahti mental hospital where Mikael as a young deputy trainee had his first encounters of paranoid patients, extremely intelligent, their delusions not immediately apparent. Also here the impact of our wars (both 1918 and 1941) was evident, as well as the question of repressed homosexuality as a root of paranoia. Since Mikael was 12 he had been determined to a psychoanalytic orientation.

The third location is Ericastiftelsen in Stockholm in the 1960s where Enckell worked as an assistant doctor with Gösta Harding as the senior physician, "the best job I have had in my entire life". This contact also helps Enckell understand a painful experience of his own a few years earlier with his stepmother Aina, another paranoiac. A rich and rewarding interaction came to an end.

The most painful and the most rewarding experience is discussed in the last essay, "Divorce". But now it is not principally about the divorce of Mikael's parents, Rabbe Enckell and Heidi (née Heidi Runeberg; Heidi Parland after divorce). It is about Mikael's parental grandmother Vesta Enckell (née Edgren; her maternal grandfather Herman Gisiko was Jewish), the "rare, unelectric one" and because of that she was the calming influence during the inflammatory period of the divorce. Rabbe Enckell stated late in life: "My poetry has my mother as the ideal". But her four sons' attitude was a mix of adoration and a certain superiority.

Vesta Enckell was the carrier of the Jewish heritage in secular and unobtrusive ways. At age 10–12 Mikael had a chance to take notes from his grandfather's archives in Vättilä and their family background during the reign of Gustav III of Sweden (1746–1792) when Jews in the circle of Aron Isak were allowed to move to Sweden. Books Vesta loved included those of Marcus Ehrenpreis (Landet mellan öster och väster, Österlandets själ), Aben Kandel (När stenarna dansa / The Stones Begin to Dance) and especially Jascha Golowanjuk (Min gyllne väg från Samarkand, Paraplymakarens barn, Farmor är galen)

Kafka and Proust keep returning until the last essay. Enckell wonders why there are hardly any little children in their works. "Is it because they hardly write about anything else? Unconsciously, from the inside, via constantly repeated processed, all their lives".

But also new books make appearances. Ulf Peter Hallberg's Europeiskt skräp [European Trash], Tom Sandqvist's Ahasuerus at the Easel, Yuval Noah Harari's Sapiens.

Mikael Enckell is also one of the most prominent film essayists in Finland, and the one with the longest career after Jerker A. Eriksson and Jörn Donner. He published his first film essay, "The Interpretative Eye" in 1957, discussing Un chien andalou, La red, and La muerte de un ciclista, citing "Das Unheimliche" by Sigmund Freud, Psychoanalytical Explorations in Art by Ernst Kris – and In Search of Lost Time by Proust, speaking in the voice of the painter Elstir:

“When the mind has a tendency to dream, it is a mistake to keep dreams away from it, to ration its dreams. So long as you distract your mind from its dreams, it will not know them for what they are; you will always be taken in by the appearance of things, because you will not have grasped their true nature. If a little dreaming is dangerous, the cure for it is not to dream less but to dream more, to dream all the time.” (In Search of Lost Time: Within a Budding Grove / À l'ombre des jeunes filles en fleurs, 1919)

60 years later in his most recent film essay Enckell discusses Roman Polanski, his violent past, and his most sober film, related to his most painful childhood memories, The Pianist. It is not irrelevant that Enckell and Polanski (born 1933) share almost the same age, having lived in countries not far away, on both sides of the Baltic Sea.

The essays all add up, although it is left to the reader to connect all the dots. Mikael Enckell's oeuvre (see bibliography beyond the jump break) has for a long time been growing into his personal In Search of Lost Time.

BEYOND THE JUMP BREAK: DATA FROM SCHILDTS & SÖDERSTRÖMS:
BEYOND THE JUMP BREAK: DATA FROM SCHILDTS & SÖDERSTRÖMS:

Essäer i den nya essäsamlingen rör sig Enckell med vännen Risto Frieds verk Freud on the Acropolis som guide i skärningspunkterna mellan olika ideologier, mellan judendom och kristendom, öst och väst. Han diskuterar individers och gruppers förhållningssätt till inre konflikter, och de olika uttryck mötet med konflikter kan ta sig.

I ett försök att ringa in ursprunget till de frågor som sysselsatt honom hela hans skrivarliv, vänder sig Enckell i den sista texten till sin farmor Vesta. Han frågar hur det kom sig att en åtminstone på ytan konventionell kvinna uppfostrade hela tre konstnärligt orienterade och idealistiska söner. Han pejlar farmoderns av historiska skäl motiverade avståndstagande hållning till de judiska rötterna, men minns högläsningsstunderna då farmoderns förkärlek för författarskap som Marcus Ehrenpreis, Abu Kandel och Jascha Golowanjuk kom till uttryck.

Enckell ställer grundläggande frågor om hur våra liv utformas. Han är skarpsynt, analytisk och belönande att läsa.

Recensioner

Ett viktigt stråk i hans författarskap har varit behovet att återskapa relationen till föräldrarna som lämnade honom i barndomen, och här löper hans och Freuds erfarenhet av svek samman och ger texten dess nerv.

Michel Ekman, Hufvudstadsbladet

Utgivningsår:    2018
Sidor:    200 s.
Format:    Mjuka pärmar
ISBN:     9789515244086


Mikael Enckell

Ett genomgående drag i Enckells produktion är strävan efter att ge röst åt undanträngda, glömda och gärna nervärderade sammanhang, som dock varit viktiga och gestaltskapande; en strävan som överensstämmer med de stora förebildernas, Freuds och Prousts åskådningar och uppfattningar om vad som bör göras.

Född 1932, utbildad till läkare (Helsingfors 1960) och psykoanalytiker (Stockholm 1967), debuterade 1962 med en essäsamling Det dolda motivet om film: Antonioni, Eisenstein och tysk mellankrigsfilm samt en essä om Prousts roman. Därefter har Enckell utgivit ett dussintal böcker; om Hölderlin, Wecksell och Björling, Visconti, Resnais och Hitchcock. Tre biografiska studier (Under beständighetens stjärna, dess ljus lyse! och Öppningen i taket) behandlar Rabbe Enckells liv och författarskap. År 1988 utgav han en essäsamling som behandlar judiska ämnen Till Saknadens lov senare följd av I den frågandes själ?, Själen som vägrade krympa, Uppror och efterföljelse och Perspektiv från andra sidan som också kretsar kring samma judiska tematik.

Pris:

Enckells författarskap har belönats med Tollanderska priset 1992 och Svenska Akademiens Finlandspris 1998.

Längmanska kulturfonden prisbelönade i maj 2009 Mikael Enckell med följande motivering:
Författaren och psykoanalytikern Mikael Enckell, Helsingfors, belönas för ett rikt författarskap i den klassiska humanismens anda. Han debuterade med Det dolda motivet (1962) och har i en mångskiftande produktion etablerat sig som en av de personligaste rösterna i finlandssvensk essäistisk. Litterära porträtt av diktare som Björling, Proust och Hölderlin växlar med insiktsfull filmanalys och ömsint kartläggning av psykiska gränstillstånd. Judiska ämnen återkommer ständigt, även i årets bok Om konsten att älska skriften. Till hans främsta och mest egenartade verk hör den tredelade biografin över fadern, skalden och målaren Rabbe Enckell.

Ofta går Mikael Enckell i frän polemik med samtidskulturens ytliga självbespegling. Han ställer krav på sina läsare, men den som öppnar sig för hans vindlande texter blir rikligen belönad.

Översättningar:

Ett urval av filmessäerna Peiliin kirjoitettu utgavs 1988, Rabbe Enckell studierna och I den frågandes själ? har också utkommit i översättning av Kyllikki Villa, den sistnämnda under namnet Missä Jumala on? (Sahlgrens 2000).


Om:

Född: 1932 i Helsingfors
Bor: i Helsingfors
Familj: hustru: Irma Enckell, barn: Veronica, Agneta, Henrik, Barbro, nio barnbarn, fyra barnbarnsbarn
Skriver helst: essäer
Läser helst: Proust: På spaning efter den tid som flytt, sedan 1951
Högsta önskan: att motta överraskande tankar och infall


Verk:

Öppna meningar 2018
Okändhetens följeslagare 2015
Med frågan som drivkraft och mysteriet som färdmål
Perspektiv från andra sidan 2012
Om konsten att älska skriften 2009
Uppror och efterföljelse 2004
Själen som vägrade krympa 2001
Öppningen i taket 1997
I den frågandes själ? 1993
dess ljus lyse! 1991
Till Saknadens lov 1988
Under beständighetens stjärna 1986
Spegelskrift 1984
Eko och återsken 1979
Hölderlin 1975
Över stumhetens gräns 1972
Det omvända anletet 1969
Det dolda motivet 1962