Hamnstad / Harbour City

Ingmar Bergman: Hamnstad / Harbour City (1948). Berta Hall as the evil mother who looks forward to Berit (Nine-Christine Jönsson) committing a fatal mistake so that she can send her back to the reformatory. The word Berit has written on the mirror with lipstick: "Ensam" ("Alone"). The photo at Ingmar Bergman.se is a mirror image itself. Please click to enlarge and read the word with a mirror.

Satamakaupunki / Port of Call.
    SE 1948. PC: Svensk Filmindustri. P: Harald Molander.
    D+SC: Ingmar Bergman – from the story "Guldet och murarna" by Olle Länsberg. DP: Gunnar Fischer – b&w – 1,37:1. AD: Nils Svenwall. M: Erland von Koch. Songs: "La paloma" / "Den dag, då mitt hem jag bytte mot friska sjön" (1859) sung by Bengt Eklund. "Cantique de Noël" / "O, helga natt" (1847 / 1850 / 1889) sung by Sven-Olof Sandberg. S: Sven Hansen (AGA-Baltic). ED: Oscar Rosander. Unit manager: Lars-Eric Kjellgren. Stills: Louis Huch. Cast:
Nine-Christine Jönsson, Berit (Irene) Holm, fabriksarbetare
Bengt Eklund, Gösta Andersson, stuveriarbetare
Mimi Nelson, Gertrud Ljungberg, hotellstäderska
Berta Hall, Berit's mother
Birgitta Valberg, Agneta Vilander, socialassistent
Sif Ruud, Mrs. Krona, abortör
Else-Merete Heiberg, en skyddshemsflicka
Brita Billsten, en skyddshemsflicka, senare gatflicka
Harry Ahlin, Skåningen, stuvare
Nils Hallberg, Gustav, stuvare
Sven-Eric Gamble, Eken, stuvare
Yngve Nordwall, Tuppen, förman på fabriken / supervisor at the factory
Nils Dahlgren, poliskommissarien
Hans Strååt, ingenjör Vilander, Berits chef, Agneta Vilanders bror
Erik Hell, Berits far, sjöman
Torsten Lilliecrona, Tuppens ena kompis utanför biografen
Hans Sundberg, Tuppens andra kompis utanför biografen
Bengt Blomgren, Gunnar
Hanny Schedin, Gunnars mor
Helge Karlsson, Johan, Gunnars far
Stig Olin, Thomas, pojken i trappan
Erna Groth, skyddshemsflicka
Bill Houston, Joe, negern
Herman Greid, kaptenen på den holländska lastbåten
Kate Elffors, Berit Holm som barn
Estrid Hesse, frälsningssoldat
Brita Nordin, frälsningssoldat
Vanja Rodefeldt, flickan som dansar med Gösta på Wauxhall
Sture Ericson, herr Ljungberg, Gertruds far
John W. Björling, fjärde stuvaren vid kortspelet
Rune Andreasson, swingpjatten som dansar med Berit
Inga-Lill Åhström, polissystern
Siv Thulin , en flicka
Kolbjörn Knudsen, en sjöman
Gunnar Nielsen, en herre
Georg Skarstedt, en herre
Carl Deurell, prästen
Edvard Danielsson, klockaren
Nils Poppe
Åke Engfeldt
    Studio: Filmstaden (Råsunda), 27 May – 17 July 1948.
    Loc: Göteborg (Gothenburg), Hindås, train Stockholm–Södertälje.
    2735 m / 99 min
    Premiere: 11 Oct 1948 Göteborg.
    Festival premiere: July 1949 Locarno Film Festival.
    Finnish premiere: 28 Feb 1954.
    Corona lockdown viewings.
    From the C More platform with Finnish subtitles by Seija Kerttula.
    Viewed at a forest retreat in Punkaharju on a tv screen, 26 July 2020.

AA: Revisited Hamnstad / Harbour City that I last saw 25 years ago in our complete Ingmar Bergman retrospective celebrating the centenary of the cinema. The print screened was probably our own vintage nitrate print. The film has not left an unforgettable impression, but I have always been fond of Ingmar Bergman's early films, even the first five that he directed before Fängelse / Prison.

Hamnstad was the last of the early five, a professional SF production, not based on Bergman's own story but one by Olle Länsberg. Hamnstad was shot on location in the harbour city Gothenburg, familiar to Bergman who had been a theatre director there for three years. Bergman was born into the upper class, but in the beginning he identified with the underdog, the outcasts, the rebels – and the workers.

Berit (Nine-Christine Jönsson) is a factory worker, and Gösta a longshoreman, a docker, a stevedore. It is rare in a Bergman film to see factory scenes and stevedores unloading cargo at the dock. There is a sober documentary approach, combined with a poetic vision of the harbour city, photographed by the maestro Gunnar Fischer in his first collaboration with Bergman.

The inspiration of neorealism in general and Roberto Rossellini in particular is justifiably evoked in discussions of Hamnstad, also the affinity of film noir (a term still unknown at the time), but I believe that a further important influence was an earlier film, Marcel Carné's Quai des brumes, one of Bergman's top favourites.

The film starts in fatalistic terms, but I find it refreshing and meaningful that it does not become a tragedy and also that in the finale the doomed lovers decide against escape and instead choose to stay and face the consequences. Life is hard, but they will persist.

Clearly this is the story of Berit, the focus of our identification and Ingmar Bergman's. She's a rebel, and the world is against her. In the beginning she tries to commit suicide, but life is stronger than death, although in a key scene she writes with lipstick on a mirror the keyword: "Alone".

All authority figures are so mean and unfair that the setting is potentially melodramatic. The actors play their roles with dedication, and there are subtle nuances in the performances that prevent the drama from becoming tedious. It is possible to smile at the monster mother who so single-mindedly undermines her daughter, but the lurid quality does not weaken the impact of the psychological minefield. Hamnstad is realistic in its milieu, but a Kammerspiel in its inner concept: a soul fight of the young protagonists, struggling to define their roles at the battleground of life.

Issues such as juvenile delinquency, sexual harassment and abortion are real and urgent, and although Bergman is a stranger in the world he depicts, his love and conviction is obvious and engrossing as he defends his young protagonists' right to live and love.

We can notice passages of original mise-en-scène and a development of the Bergmanian protagonist. Bergman and Fischer take expressive close-ups Nine-Christine Jönsson, the actor, writer and screenwriter. Her interpretation belongs to the same line of characterization as Harriet Andersson's Monika. They please by refusing to please. They are predecessors of Jeanne Moreau.

INGMAR BERGMAN WEBSITE: SYNOPSIS:
INGMAR BERGMAN WEBSITE: SYNOPSIS:

"Samtidigt som Gösta kommer hem efter många år till sjöss försöker Berit, som tillbringat flera år på skyddshem för flickor, att begå självmord genom att dränka sig i hamnen, men hon räddas av en man som dyker efter henne. En kort tid senare träffas Berit och Gösta av en slump på ett dansställe. Gösta följer med Berit hem och sover över hos henne, men Berit vågar inte tro att han verkligen tycker om henne. När Berits mor, som varit bortrest, kommer hem, anar hon att dottern haft en man hos sig och rapporterar detta till socialassistenten Vilander, som söker upp Berit på hennes arbete på fabriken och ger henne en varning."

"Förhållandet mellan Berit och hennes mor har totalt kollapsat: modern hycklar omtanke, men är i själva verket den som sett att Berit hamnade på skyddshem. Nu försöker hon dubbelbinda Berit genom att dels påstå att hon älskar henne, dels spana efter minsta förevändning att få henne tillbakaskickad til skyddshemmet, men Berit avvisar henne kategoriskt."

"Under ett veckoslut då Gösta och Berit tar in på ett pensionat råkar Berit stöta ihop med en av sina skyddshemsväninnor, Gertrud, som arbetar på pensionatet. Berit ber henne att inte avslöja något om skyddshemmet för Gösta, och Gertrud anförtror Berit att hon är gravid och måste göra abort. Under pensionatsvistelsen beslutar sig Berit trots allt att berätta om sin skyddshemsvistelse för Gösta. Det framgår att Berit haft flera andra män före Gösta, och detta bringar honom ur balans, inte Berits sociala belastning."

"En dag då Gösta besöker Berit ringer Gertrud och ber Berit hämta henne hos abortören. Gertrud har smärtor och blödningar, men blir obarmhärtigt utkörd av den kvinna som utfört den olagliga aborten. Eftersom hon inte har någonstans att ta vägen tar Berit med henne till den hamnarbetarkompis som Gösta bor hos. I väntan på ambulans avlider Gertrud. Berit blir hämtad av polis och vägrar först att uppge namnet på abortören, men inför hotet om att på nytt bli skickad till skyddshem resignerar hon. Under tiden genomgår Gösta en svår, personlig kris, men inser att han är så fäst vid Berit att han vill fortsätta deras förhållande. De beslutar sig för att lämna landet och ge sig iväg med en lastbåt, men sedan de ordnat plats på en båt med hjälp av Göstas arbetskamrater, börjar båda ångra sig och kommer gemensamt fram till att det är bättre att stanna och försöka bygga upp en gemensam tillvaro hemma, trots alla svårigheter som de måsta övervinna."