 |
| Gustaf Molander: Mälarpirater (1923) with Albert Christiernsson (Erik Schalén) and Einar Hansen (Georg Schalén). |
 |
| Gustaf Molander: Mälarpirater (1923) with Einar Hansen (Georg Schalén), Albert Christiernsson (Erik Schalén) and Tom Walter (Fabian Scholke). My screenshot from Bonner Sommerkino digital. |
 |
| Gustaf Molander: Mälarpirater (1923) with Inga Tidblad (Rose). My screenshot from Bonner Sommerkino digital. |
 |
| Gustaf Molander: Mälarpirater (1923). Art title design by Alva Lundin. My screenshot from Bonner Sommerkino digital. |
Mälarpirater : Ett pojkäventyr i 6 akter / Mälarin sissit / Die Mälarpiraten.
SE 1923. PC: AB Svensk Filmindustri.
D+SC: Gustaf Molander – based on the novel (1911) by Sigfrid Siwertz – in Finnish: Määlarin risteilijät, translated by Simo Pakarinen (Otava, 1939). Cin: Axel Lindblom. AD: Ragnar Brattén. M for Röda Kvarn's Orchestra (18 players): Rudolf Sahlberg. Intertitle design: Alva Lundin.
C: Einar Hanson (Georg Schalén, son of the editor Karl Schalén), Albert Christiernsson (Erik, Georg's brother, 11), Tom Walter (Fabian Scholke), Nils Arehn (the Count of Tollerö), Inga Tidblad (Rose, daughter of the Count), Georg Grönroos (Mayor Konrad Schalén), Tekla Sjöblom (Mrs. Schalén), Georg Blomstedt (salmon merchant Anakreon Vinquist), Carl Browallius (Nicander), Albert Ståhl (Scholke, master sweep, Fabian's father), Tyra Dörum (Mrs. Scholke), Justus Hagman (butler to the Count), Josua Bengtson (fisherman), Gustaf Aronsson (fisherman), Tyra Ryman (maid with Mayor Schalén), Julia Cederblad (funeral hyena), Julia Cæsar (funeral hyena), Anna Diedrich (Amalia, funeral hyena), Carl-Gunnar Wingård (adjugate teacher Arborelius), Gösta Hillberg (priest at the funeral).
Studio: Filmstaden (Råsunda), early summer and summer 1923.
Loc: Stockholm's archipelago, Trosa, Tyresö Castle.
2129 m, 2190 m / 18 fps/ 106 min
Urpremiär: 22 Oct 1923 Gävle, 107 min
Finnish premiere: 17 May 1924 Helsinki: Kino-Palatsi, distributed by Suomen Biografi Osakeyhtiö at 1710 m.
Digital restoration: 2019 Svenska Filminstitutet based on a nitrate print and a 35 mm duplicate negative.
Corona lockdown viewings / Bonner Sommerkino: Internationale Stummfilmtage 2020 / Deutsche Untertitel von Andrea Kirchhartz.
Vimeo link viewed at a forest retreat in Punkaharju on a large computer screen, 9 Aug 2020.
Remakes: Mälarpirater (1959, D: Per G. Holmgren), Mälarpirater (1987, D: Allan Edwall).
Sequel to the novel: Saltsjöpirater (1931): we meet Georg, Erik and Fabian again, now as grown-up men.
AA: Gustaf Molander's fourth feature film as a director is a rousing adventure film about three boys' escape from oppressive homes to the freedom of the wide open Lake Mälaren. Sweden's third biggest lake is located to the west from Stockholm. The young rebels break the law and land on a collision course with society.
Molander has an assured touch in mise-en-scène, the action scenes are thrilling, the locations (the lake and the castle) are impressive, and an exciting storm sequence is a high point. Molander had not yet found his trusted DP Åke Dahlqvist, but Axel Lindblom's cinematography in this movie is also brilliant.
The main trio is well cast. The established star Einar Hanson plays Georg Schalén, the orphaned son of the editor Karl Schalén. His little brother Erik is interpreted by Albert
Christiernsson, who had played the protagonist as a child in Gunnar Hedes saga in which Hanson had his international breakthrough.
Georg and Erik refuse to listen to insulting remarks about their newly deceased father in their foster home. At the same time, their friend Fabian Scholke breaks free from his brutal father, a master sweep; Tom Walter's performance is memorable, original and close to tragedy in his "rebel without a cause" interpretation. Teamwork is essential for survival at the stormy lake, but a violent conflict of leadership puts all three boys in danger. Reconciliation is possible, but the underlying tension is never resolved.
The weaknesses of the movie include trite caricatures of most grown-up characters and failed attempts at parodic ghost visions and fantasy and horror elements. In his next film, a Fy & Bi vehicle, Molander displayed talent in farce, but here he fails to maintain a comic touch successfully. The only convincing grown-up characters are two old fishermen. Their presence feels genuine.
A refreshing addition by Molander is the character of Rose, played by Inga Tidblad in her breakthrough year in which she also appeared in the humoristic Norrtullsligan. Rose is a Hawksian woman, an outdoors type, in her element on horseback and in a canoe. Her intervention is decisive in rescuing the young outlaws before their adventure turns desperate.
The changes that Molander made to Sigfrid Siwertz's novel transformed the story towards the conventional Hollywood narrative. A benign Count saves the brothers from their fosterparents. A promise of love awakens between Georg and Rose, the daughter of the Count. There is something coy, predictable and mediocre in the fairy-tale conclusion.
The film is well cast. We meet as the Count Nils Arehn, familiar from the classics of the golden age of Swedish cinema. Georg Grönroos had launched his film career in some of Sjöström and Stiller's first films. Tekla Sjöblom had debuted with Georg af Klercker, and her film career lasted until the birth of Nordic Noir (her final film role was in the Maria Lang adaptation Ljuvlig är sommarnatten). Georg Blomstedt was also an established presence in classics of the golden age.
BEYOND THE JUMP BREAK: DATA FROM BONNER SOMMERKINO AND SVENSK FILMDATABAS:
BEYOND THE JUMP BREAK: DATA FROM BONNER SOMMERKINO AND SVENSK FILMDATABAS
INTERNATIONALE STUMMFILMTAGE
Die Mälarpiraten (MÄLARPIRATER)
Gustaf Molander
Schweden 1922, 98 min
Drei Jungen entfliehen ihren strengen Stiefeltern, stehlen ein Segelboot und bestehen Abenteuer auf dem Mälarsee im Nordosten von Stockholm. Die erfolgreiche Verfilmung von Sigfrid Siwertz’ populärem Jugendroman, der auch zur Tonfilmzeit noch mehrmals fürs Kino adaptiert wurde, erzählt eine sympathische Sommergeschichte, die heute noch frisch wirkt und mit ihren Darstellern überzeugt. Die vom Schwedischen Filminstitut restaurierte Kopie weist zu Beginn leichte Nitrozerfallsschäden, sonst aber eine schöne Bildqualität und originell gestaltete Zwischentitel auf.
Einar Hanson verkörpert den älteren Piratenbruder und vermittelt das eher idealistische Bild eines halbwüchsigen, sensiblen Jungen mit ausgeprägtem Hunger nach Leben. Albert Christiansen spielt Hansons jüngeren Bruder treffend als kleinen, schüchternen, gutmütigen unddennoch lebhaften Jungen – eine wirklich gelungene Leistung. Aber der Beste von allen ist Tom Walter – einer der brillantesten Faxenmacher, die man jemals im Kino gesehen hat, ein durchtriebener Lümmel, schlau und heimtückisch, frech und mutig, hässlich, temperamentvoll und intelligent. Er ist ein echter Gewinn für den Film, allerdings ist sein Fabian alles andere als ein Sonntagsschüler. Er stiehlt wie ein Rabe, bedient sich einer schrecklichen Sprache und schafft es am Ende doch immer, ungestraft davon zu kommen, und sei es auch nur durch Flucht. Er ist also eine höchst unmoralische Figur, und man kann nur hoffen, dass der jugendliche Sinn für Humor diesen Fabian richtig zu nehmen weiß.
Quelqu'une, in: Svenska Dagbladet,30.10.1923
DIE MÄLAR-PIRATEN war Gustaf Molanders Durchbruch als Regisseur – ein Film, der über die Jahre seinen guten Ruf bewahrt hat. Er basiert auf dem Jugendbuch-Klassiker von Sigfrid Siwertz (1882-1970), der 1911 veröffentlicht wurde, aber wie aus Kritiken hervorgeht, verlagerte Molander den Verlauf der Ereignisse komplett auf den Mälarsee. Überhaupt bearbeitete er die literarische Grundlage sehr frei, um den Film kinderfreundlich zu machen. Die Liebesgeschichte der von Inga Tidblad gespielten Rose ist seine Erfindung und besitzt keine Entsprechung im Roman. An mehreren Stellen des Films verwendete Molander fotografische Tricks, um subjektiv getönte Elemente einzuführen. Die Schuldgefühle der Jungen werden durch Träume und Spezialeffekte illustriert, ihre Panik, als sie von einem Deutschen Schäferhund auf der Insel verfolgt werden, wird zum Beispiel durch Zeitlupe vermittelt.
Um geeignete Kinderschauspieler für die drei Jungenrollen zu finden, arrangierte Molander im Frühjahr 1923 in Röda Kvarn in Stockholm ein großes „Vorsprechen“, das weithin angekündigt wurde und mehrere hundert Aspiranten anzog. Kinderstars waren zu jener Zeit sowohl im schwedischen als auch im amerikanischen Kino sehr in Mode. Keiner der hoffnungsvollen jungen Leute fand jedoch vor den Augen des Regisseurs Gnade,und so musste er seine Piraten in professionelleren Kreisen suchen.
Wieder von ihm gespielte Georg war der schon etablierte und etwas ältere Einar Hanson bereits verlobt. Der Darsteller des kleinen Erik, Albert Christiansen,war zuvor in GUNNAR HEDES SAGA (1923) aufgetreten, in der er Einar Hansons Charakter als Kind verkörpert hatte. Der gefeierte Tom Walter schließlich war ein Schüler von Jenny Tschernichin-Larsson (1867-1937) und verfügte daher über eine gewisse Ausbildung, als er sein Filmdebüt als Fabian gab. Tom Walters weitere Karriere im schwedischen Film entsprach dann auch sehr seinem Debüt: Er musste ständig aggressive und unzuverlässige Vertreter der Unterschicht spielen, im Erwachsenenalter oftmals Kommunisten. – Die von den Kritikern sehrgerühmten Textvignetten wurden von Alva Lundin entworfen, die über mehrere Jahrzehnte Schwedens führende Textgestalterin bleiben sollte.
Svensk Filmdatabas (www.svenskfilmdatabas.se)
Regie: Gustaf Molander
Gustaf Molander (1888-1973) besuchte als Sohn eines Theaterautors und einer Schauspielerin die Schauspielschule des Schwedischen Königlichen Nationaltheaters, an dem er dann auch als Schauspieler auftrat. Sein erstes Drehbuch verfilmte 1917 Mauritz Stiller, ihm folgten weitere u.a. für Victor Sjöström. 1920 realisierte er sein Regiedebüt für die Svensk Filmindustri, dem sich bis 1956 mehr als insgesamt 60 Spielfilme anschlossen. Zu ihnen zählen Klassiker des schwedischen Kinos wie EN NATT (Eine Nacht, 1931), INTERMEZZO (1935, mit Ingrid Bergman), ORDET (Das Wort, 1943) und ein Tonfilm-Remake von HERR ARNES PENNINGAR (Herrn Arnes Schatz, 1954).
Regie
Gustaf Molander
Gustaf Molander (1888-1973) besuchte als Sohn eines Theaterautors und einer Schauspielerin die Schauspielschule des Schwedischen Königlichen Nationaltheaters, an dem er dann auch als Schauspieler auftrat. Sein erstes Drehbuch verfilmte 1917 Mauritz Stiller, ihm folgten weitere u.a. für Victor Sjöström. 1920 realisierte er sein Regiedebüt für die Svensk Filmindustri, dem sich bis 1956 mehr als insgesamt 60 Spielfilme anschlossen. Zu ihnen zählen Klassiker des schwedischen Kinos wie EN NATT (Eine Nacht, 1931), INTERMEZZO (1935, mit Ingrid Bergman), ORDET (Das Wort, 1943) und ein Tonfilm-Remake von HERR ARNES PENNINGAR (Herrn Arnes Schatz, 1954).
Pirates of Lake Mälaren (MÄLARPIRATER)
Gustaf Molander
Sweden 1922, 98 min
Three boys escape their strict stepparents, steal a sailboat and have adventures on Lake Mälaren northeast of Stockholm. This successful version of Sigfrid Siwertz’s popular young peoples’ novel, which was also adapted for the screen several times in the sound film era, is a pleasant summer film with convincing actors that feels fresh even today. The film copy, restored by the Swedish Film Institute, initially shows slight nitrate deterioration but otherwise features beautiful picture quality and original intertitles.
Einar Hanson plays the older pirate brother, presenting a rather idealistic image of a sensitive adolescent boy with a pronounced hunger forlife. Albert Christiansen portrays Hanson's younger brother accurately as a small, shy, good-natured yet lively boy – a really successful achievement. But best of all is Tom Walter – one of the most brilliant pranksters ever seen in the cinema, a scheming lout, clever and malicious, cheeky and brave, nasty, temperamental and intelligent. He's a real win for the film, though his Fabian is anything but a Sunday school pupil. He steals like a raven and uses horrible language, yet always manages to come out unscathed at the end, even if it's only by running away. He's a highly immoral character, and one can only hope that people's youthful sense of humor will appreciate this Fabian.
Quelqu'une, in: Svenska Dagbladet, 10/30/1923
Directed by Gustaf Molander
written by Gustaf Molander, nach dem Roman von / based on the novel by Sigfrid Siwertz
Cinematography by Axel Lindblom
cast: Einar Hanson, Albert Christiansen, Tom Walter, Nils Arehn, Inga Tidblad, Georg Grönroos, Tekla Sjöblom
Produced by AB Svensk Filmindustri
premiere: 22.10.1923 (Gävle, Sweden)
format: digital
color: schwarzweiß
intertitles: Swedish with German Subtitles
Handling
Den föräldralöse tonåringen Georg Schalén och hans lillebror Erik hamnar som fosterbarn hos sin farbror, borgmästarn i Granhälla, där de blir mycket illa behandlade, i synnerhet av borgmästarinnan. När sommarlovet kommer rymmer de en dag tillsammans med den uppfinningsrike busgrabben Fabian, sotarns pojke.
I en rankig liten båt ger de sig ut till sjöss, lider skeppsbrott och tar sig ombord på en herrelös seglare, Vindrosen, och fortsätter med den ut till havs, bort från civilisationen. Fabian tar diktatoriskt kommandot ombord, men efter en tid visar den väluppfostrade Georg att han är den starkaste och mest kompetente. Efter ett slagsmål tar han befälet trots att Fabian använder ohederliga metoder för att besegra honom. "Och från den dagen var Fabian endast ett lågt och ömkligt redskap, en krypande Caliban."
För att skaffa mat stjäl Fabian fisk från ett par fiskargubbar, som genast tar upp förföljandet, men pojkarna kommer undan med Vindrosen tack vare att Georg lyckas hindra gubbarna att komma ombord. Han hör de ilskna ropen "Tjuvar, tjuvar!" efter sig, vilket går honom djupt till sinnes.
Piraterna hamnar slutligen på den ö, där Rose, Georgs svärmeri från läroverket i Granhälla, råkar bo med sin far, greven till Tollerö. Här blir pojkarna upptäckta och något brutalt omhändertagna, just när Fabian stulit en höna. Medan pojkarna sitter instängda i slottets medeltidskällare gör greven efterforskningar och skickar bud efter sotarns och borgmästarns.
Vid middagen upptäcks, att Rose är försvunnen, och under uppståndelsen passar pojkarna på att smita. Georg måste gömma sig på ön, men Fabian och Erik lyckas ta sig tillbaka till Vindrosen, där de finner Rose, som tagit sig ombord utan att sedan kunna komma iland igen. Fabian håller henne som gisslan och pennaliserar den lille Erik.
Efter ett tag tycker Fabian att det börjar osa hett och ger sig av ensam i en eka och efterlämnar ett brev, där han säger sig skola resa till Amerika. Georg bärgar nu Vindrosen, och tillsammans med sin lillebror överlämnar han sig i grevens händer. Rose talar väl för pojkarna och beveker sin far. Greven erbjuder sig att själv ta hand om Georgs och Eriks uppfostran, vilket tacksamt accepteras av borgmästarparet.
När Georg så småningom tar studenten och Erik fyller tolv år är det maskerad och barnkalas på Tollerö. Erik berättar utklädd till Douglas Fairbanks om sommaräventyren för imponerade kamrater, medan Georg och Rose svärmar lyckligt med varandra.
Pressreaktion Svensk filmografi
Gustaf Molander gjorde total och reservationslös succé bland kritikerna i Stockholms-pressen. Seglarskildringen beskrevs som målande och illusorisk och kunnig, äventyrsandan och stämningarna från boken som utsökt överflyttade till vita duken. Skärgårdsfotot av Axel Lindblom berömdes storligen, liksom texternas språkliga och bildmässiga utformning.
Av de tre unga piraterna överöstes framför allt den debuterande Tom Walter med rosor för sin frodiga gestaltning av busen Fabian. "En sannskyldig fröjd" skrev Arbetaren om filmen och sammanfattade därmed hela recensentkårens omdömen.
"Gör man sig skyldig till överord om man påstår, att Mälarpirater (Svensk Filmindustri) är den mest sympatiska äventyrsfilm som sett dagen! Antagligen -- man har ju lätt för att överdriva när man talar om något, man tycker om. Men säger man: Mälarpirater är en av de mest svenska filmer som framställts, gör man sig knappast skyldig till överdrift. Gustaf Molanders film är genomsvensk. Inte i den bemärkelsen, att den skulle vara proppfull med supande, snustuggande bondgubbar. Utan emedan den är så kultiverad. Knappast en enda punkt, man kunde peka på och säga, halvkultur, okultur! Vi äro nu en gång världens kanske grundligast kultiverade folk, och just därför är Mälarpirater typiskt svensk. En sådan film skulle faktiskt ej kunna framställas på någon annan fläck av jordklotet. Dess originalitet och särart ligger i -- den högt uppdrivna kulturen.
Manuskriptet utmärkt. De sensationella, mindre trevliga elementen i Sigfrid Siwertz' bok ha utrensats. I filmen har greve Leerhousen på Tollerö ingen kriminaldåraktig kusin. Någon fiskare Flinta blir inte mördad. Och Wilhelmina och Alfred älska ej varann i en stenborg i skogen. Med ett ord -- manuskriptförfattaren har med säker smak skilt agnarna från vetet i Siwertz roman. Och de uppkomna tomrummen ha avlägsnats genom fyndiga omkastningar och lustiga infall. Av Siwertz bok, vars konstnärliga värde är tvivelaktigt, har blivit en förtjusande liten historia, graciös, frisk och fantasifull. Texterna ansluta sig i regel ordagrant till Siwertz. Värdet av textvinjetter är i allmänhet problematiskt -- oftast bara splittra de total!intrycket. Men i Mälarpirater äro de så lustiga och så väl applicerade, att de bidra till att ge filmen saft och must." (StT)
"Men Molanders arbete står på en högre nivå än det svenska filmlustspelet hittills nått. Även om det i filmen inte finns så mycket kvar av bokens handling, återfinner man dock all dess friskhet och charm, dess livade äventyrslusta, det strålande humöret. Det blåser friska vindar kring de tre unga Mälarpiraterna och seglatserna äro av regissören skildrade med en så tydlig förälskelse att åskådaren får ett intryck av att detta är just hans mammas gata: det livet, livet på sjön, det känner han i minsta detalj och det älskar han i ur och skur. Dessutom har han en konstnärlig takt och återhållsamhet som frälser honom från det tjockt sentimentala och som låter honom med lätt hand röra vid det som är ömtåligt. Bästa exemplet är det sätt varpå han fogat in det lilla gymnasistsvärmeriet i handlingen, en detalj som i nio fall av tio skulle fallit ur ramen och verkat störande, men som här blir en klädsam liten röd tråd genom berättelsen." (Marfa i DN)
"Av hänsyn till censuren har regissören fått utelämna flertalet icke fullt moraliska detaljer i den ungdomliga sjörövartrions äventyr. Endast filmens svarta får, sotarmästarens pojke gör sig mot kamraternas vilja skyldig till snatterier, och sjörövarfartyget, öresundskostern Vindrosen, stjäles ej från sin ankarplats utan anträffas vinddrivet. Även till den förhärskande publiksmaken har regissören tagit vederbörlig hänsyn. I stället för den trista gråvädersstämning under vilken bröderna Schalén efter sommarens sjörövarliv återvända till väntande bestraffningar lyser i filmen en klar höstsol över de båda olycksbröderna, som blivit grevens på Tollarö skyddslingar, och under en barnbal lovar grevens i boken obefintliga dotter, att vänta på hjälten tills han tagit kandidaten." (-ck i SocD)
"Einar Hanson spelar den äldre piratbrodern och ger en ganska illusorisk bild av en halvvuxen, känslig gosse med pojkaptit på livet. Albert Christiansen (Christiernsson, red anm) gör hans yngre bror till den lille timide, väluppfostrade och ändå pigge pys han skall vara -- en riktigt bra prestation. Men bäst är Tom Walter som ett det mest strålande busfrö som skådats på film, en inpiskad lymmel, led och lömsk, fräck och djärv, ful, temperamentsfull och intelligent. Han är ett ypperligt förvärv för filmen, men hans Fabian är ingen söndagsskolgosse; han gör fula gubbar, stjäl som en korp, använder ett fasligt språk och klarar sig ändå till sist utan någon som helst straffpåföljd, visserligen genom rymning men ändå. Han är alltså en högst omoralisk figur, vida värre än den beskedlige Anderssonskans Kalle, som ändå lyckades oroa en och annan känslig själ. Man får bara hoppas, att ungdomens sinne för humor skall veta att anamma Fabian på rätta sättet." (Quelqu'une i SvD)
Kommentar Svensk filmografi
Gustaf Molanders genombrottsfilm som regissör och en film som bibehållit sitt goda renommé genom åren. Den byggde på Sigfrid Siwertz (1882-1970) klassiska ungdomsroman, utgiven 1911, men som framgått av presskritiken flyttade Molander händelseförloppet ut till skärgården och förhöll sig även i övrigt ganska fritt till det litterära underlaget, bl.a. för att få filmen barntillåten. Kärlekshistorien med Inga Tidblads Rose är sålunda en tilldiktning utan motsvarighet i romanen.
På flera ställen i filmen lät Molander använda sig av fotografiska trick för att åstadkomma subjektivt färgade inslag. Pojkarnas skuldkänslor åskådliggjordes med drömmar och fantasivisioner, deras panik när de förföljs av en schäfer på ön förmedlas genom slow motion etc.
För att hitta lämpliga barnskådespelare till de tre pojkrollerna arrangerade Molander våren 1923 en stor "audition" på Röda Kvarn i Stockholm, som gavs stor publicitet och lockade flera hundra aspiranter - barnstjärnor var på modet i både svensk och amerikansk film vid denna tid. Ingen av de prövande ungdomarna fann emellertid nåd inför regissörens ögon utan han fick söka sina pirater i mer professionella kretsar.
Som Georg engagerades den redan etablerade och i sammanhanget något överårige Einar Hanson, som Erik den lille Albert Christiansen som redan förekommit i Gunnar Hedes saga (1923), där han f.ö. spelade Einar Hansons rollfigur som barn. Den lovprisade Tom Walter slutligen var elev hos Jenny Tschernichin-Larsson och hade alltså en viss skolning när han filmdebuterade som Fabian. Tom Walters fortsatta karriär inom svensk film blev i hög grad konsekvent med debuten: han fick ständigt spela den aggressive och opålitlige underklassaren, i vuxen ålder företrädesvis kommunisten.
Grevens roll skulle ursprungligen ha spelats av den store scenaktören Nils Personne, som emellertid måste frånträda uppdraget för att sköta sin hälsa vid kurorten Nauheim. Därmed gick den sista chansen till spillo att få den berömde skådespelaren dokumenterad på film. Rollen övertogs av Nils Arehn. Filmens inspelning blev förlagd till försommaren och sommaren 1923.
De av kritiken så berömda textvinjetterna var ritade av Alva Lundin, som i flera decennier skulle förbli vår främsta (för)textdesigner.
En ljudfilmsversion av Mälarpirater tillkom 1959 i regi av P.G. Holmgren och ytterligare en version 1987 i regi av Allan Edwall.
No comments:
Post a Comment