Söndagsbarn / Sunday's Children (2014 restoration)

Söndagsbarn / Sunday's Children. Henrik Linnros as Little Pu (Ingmar Bergman) and Thommy Berggren as his father (Erik Bergman). The bicycle accident after the rainfall in the finale.

Director: Daniel Bergman
Country: Sweden, Denmark, Finland, Iceland, Norway, France
Year: 1992
Duration: [1.58 wrong data]
Languages: sv
    NB. The original distribution version was 121 min.
    DCP of the 2014 restoration of the director's cut at 107 min with English subtitles by DKV Thelin
    Viewed at Cinema Lapinsuu, Midnight Sun Film Festival (MSFF), Sodankylä, 17 June 2018.

MSFF: "The film Sunday’s Children is, among Fanny and Alexander (1982) and The Best Intentions (1992), one of Ingmar Bergman’s most personal films. Bergman wrote the script, which in the hands of his son Daniel Bergman became an emotional and revealing film. This might have been a wise and strategic decision since the demon director would have found himself in the director´s chair of an autobiographical film otherwise."

"This Bergman chapter takes place during a sunny summer in the 1920’s. The film depicts the experiences of the Bergman family’s young son (Henrik Linnros) during his summer holiday. Sunday’s Children travels through beautiful as well as ugly family memories, evoking both joy and sorrow in the viewer without unnecessary moralistic leanings. At the heart of this film lies the son’s difficult relationship with his father; a motive, which is engaging even forty years later. Bergman’s other pivotal themes can also be seen through these passing summer days. Watching this film brings out the feeling of looking at an intricate painting that makes you think about both ostensible harmony and the details the artist is revealing about himself through his art."

"This chronicle of the Bergman family flows harmoniously with a manifold of personal and empathetic moments. The Swedish actors do a brilliant job in the metamorphosis of the characters, where great respect for the Bergmans can be seen. Sunday’s Children is an honest memoir that builds a new foundation to stand on while watching and interpreting the classical films of Ingmar Bergman." (TET)

AA: Daniel Bergman debuted as a feature film director in Sunday's Children. Both Ingmar Bergman and his father Erik Bergman were Sunday's children, as was August Strindberg.

Sunday's Children was an original screenplay by Ingmar Bergman. The year after the film premiere he published the story also as a novel. The novels and films The Best Intentions, Sunday's Children and Private Confessions form a trilogy on Erik and Karin Bergman.

What's more, Sunday's Children is a coming of age story of Ingmar as a child. Daniel Bergman's filmed account of childhood is richer and more sensitive than Ingmar's (including in Fanny and Alexander). Henrik Linnros gives a natural and unaffected performance in the difficult leading role.

During the night before the voyage to Grånäs Ingmar hears an infernal quarrel between Karin and Erik. Erik takes a night walk to an observation bench on a hill with a sublime view of the nature in the white night. Soon little Ingmar joins him. (I wish I had access to a still of this scene).

This is a July story. In the summer dacha in Dalarna the landscape is blooming, the nights are white, the air is vibrating with warmth, and miracles of nature open to the child. Including slaughtering cattle. The central action, the ride to the church of Grånäs for the service on the Feast of the Transfiguration, includes stretches with the bicycle, the train, and a ferry operated by the passengers themselves. The landscapes are beautiful, and after an oppressing heat there is the release in a thunderstorm. The account of the period (the year is 1926) is rich in detail.

The film evokes another account of "the end of childhood": Anton Chekhov's The Steppe.

The narrative proceeds on several levels. We also meet father and son in 1968. Mother Karin has recently died. Father will die in two years. Erik is agonized. Ingmar helps him and listens to him but refuses to be emotionally involved. He has not forgotten the random hate and violence the family had to endure from Erik in Ingmar's childhood.

There is also a fantastic level, a nightmare dimension. Ingmar hears the horror story of the local clockmaker who had hanged himself. In his madness he had started to believe that a grandfather clock was menacing him. He found a little beautiful woman inside, but when the menace continued, he destroyed the clock, killed the woman and hanged himself. Ingmar is fascinated by death, the macabre. And also the images of German naturist women in his big brother Dag's book.
In the sequence at the wonderful church in Grånäs we see what a magnetic performer and director Erik Bergman is as a priest. Little Ingmar sees a vision of himself as Jesus. But to the son of the vicar of Grånäs he confesses that he does not believe in God. "Taking into account what he has done".

Thommy Berggren portrays Erik Bergman as a more tender character than might have been expected. His explosions of violence are more terrifying because nothing has prepared us to them.

Lena Endre had played a role in The Best Intentions but not as the Karin figure. Here she creates a radiating and complex character of Karin Bergman. There is more in her than is possible to know in this movie about father and son.

In 2014 Daniel Bergman released this director's cut of his film, cutting about 15 minutes of its original length. Some critics of the original release version commented of occasional longueurs. No need for that here. There is an intensive natural rhythm in the movie as it now stands. The digital transfer has been conducted with loving care, and one can still feel the photochemical sense of nature in this restoration.

BEYOND THE JUMP BREAK: SYNOPSIS FROM SVENSK FILMDATABAS:
BEYOND THE JUMP BREAK: SYNOPSIS FROM SVENSK FILMDATABAS:

Pu möter far som kommer med tåget till Dufnäs järnvägsstation. Far är präst.

Vid middagsbordet grälar far och mor. Far tycker inte om att mormor och morbror Carl ska komma på besök på kvällen.

Under besöket får Pu hjälp av morbror Carl att skjuta prick med pilbåge. Morbror Carl riktar pilbågen mot mormor och säger: Tänk att äntligen få slut på den där djävla kärringkäften.

Sedan skjuter de pilen mitt i tavlan.

Pu följer med barnjungfrun Maj för att köpa mjölk hos fru Berglund. När de passerar ett ställe i skogen, berättar Maj att det var här som urmakaren hängde sig.

På kvällen får Pu höra mer av den otäcka berättelsen om urmakaren. Det handlar om både mord och självmord.

Senare på kvällen får Pu titta i storebror Dags bok med de nakna kärringarna. Det kostar fem öre att titta. När de senare har släckt i rummet, hör Pu svaga dunkanden och skakningar från Dags säng. Vad gör du? undrar Pu. Håll käften, för fan, säger Dag.

På natten hör Pu ett samtal mellan mor och far. Jag har länge tänkt ta barnen med mig och flytta ifrån dig, säger hon. Så du vill att vi ska skiljas, säger han. Det har jag inte sagt, säger hon. Det är sista gången du hotar med att flytta, säger han. Det här var inget hot, säger hon.

Pu hittar far ute i den tidiga morgonen. Far ska åka till Grånäs för att predika. Det blir en resa med både tåg och cykel. Vill Pu följa med?

I det nutida Stockholm slår en kyrkklocka. Ingmar (den vuxne Pu) kommer på besök till sin gamle far. Denne oroas av tankar på långvården och på döden, berättar syster Edit.

Det är morgon. Dag lockar Pu att tjäna 25 öre - om han äter upp en daggmask. När budet har gått upp till 75 öre, slår Pu till. Han äter upp masken. Men det blir inga pengar, eftersom han är så jävla dum. Jag ska döda dig, säger Pu.

Far och Pu inleder resan till Grånäs. Först går färden med tåg. Sedan åker de cykel. På ett ställe tar de färja över en å. Färjan drivs med handkraft. Pu sitter med fötterna i vattnet, när far plötsligt drar upp honom och slår honom obehärskat. Jag har förbjudit dig att sitta så, skriker far.

Den vuxne Ingmar sitter hos sin gamle far. Vad har jag gjort för fel? undrar denne. Vi var rädda för fars vredesutbrott, säger Ingmar. Och inte bara vi barn. Mor var inte den som teg, säger far.

Kom, din dumskalle, säger far till Pu på färjan. Jag blev rädd. Du kunde ha drunknat.

I Grånäs får Pu före högmässan hälsa på Konrad, kyrkoherdens son.

Jag har lite bråttom, säger den vuxne Ingmar till sin gamle far. Jag avskyr känslomässig utpressning. Jag hjälper gärna till med praktiska saker, bara vi slipper känslorabalder.

Det är kyrkkaffe. Pu och Konrad får gå ifrån de vuxna, och Konrad visar sitt rum - en barnkammare utrustad för allehanda kyrkliga ritualer. Alla som tror på Gud är en idiot, säger Pu. Sedan börjar pojkarna att slåss.

Far och Pu har inlett cykelfärden hem. De har stannat vid en tjärn, där de badar. De söker skydd i en lada under ett åskregn.

Den vuxne Ingmar kommer hem till sin gamle far och sätter sig vid dennes säng. Far säger något ohörbart. Bara syster Edit uppfattar orden. Far välsignar dig, säger hon.

Far och Pu cyklar vidare. De kör omkull. Pu hamnar i en vattenpuss. Slog du dig? frågar far. Nej, säger Pu.

Framhjulet skevar kraftigt, och det går inte att cykla längre.

Far drar cykeln. Pu går bredvid.